mer bilder från det lilla huset på prärien…

Ställning med stege och brädor för att nå upp.

Tapetsering i trapphuset

Tavel-upphägning

Det gäller att gnugga ordentligt

Väggord

Uteplatsen

Nya grillen :))

Ja livet på en pinne helt enkelt…  😉

Annonser
Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

mer bilder från det lilla huset

Fredag och nästan helg. Måste bara klara av ett arbetspass mellan 10.00 0och 14.00 imorgon och sen är jag färdig för hälga. Den kommer innebära 18-års kalas, middag och fest med paret Bergström/Wigh samt pyssel och uppackning i radhuset. En å annan kall newscastle ska få slinka ner också.

Här kommer lite mer bilder från vårt lilla hus:

Erik oljar bänkskivan

Badrumsskåpet och spegeln

Den nya fina tavlan

Hyllan över sängen är äntligen på plats

Nytt fint vitt och lantigt nyckeskåp

Diskmaskinen 🙂

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Från koja till slott

Det har gått över en månad sedan jag skrev här. Det har varit så mycket att göra att tiden inte funnits. 1 mars fick vi radhuset och nu över en månad senare har vi flyttat in och renoverat i princip allting. Nedan följer bilder på hur man går från koja till slott 😉

TOALETT-FÖRE:

Nu:

FÖRE-SOVRUM:

EFTER-SOVRUM:

KÖK-FÖRE:

KÖK-EFTER:

FÖRE-KONTOR:

EFTER-KONTOR:

TRAPPA-EFTER:

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Förbannad på alfakassan

Idag är jag sur och jag tror faktiskt inte att något kan göra mig glad. Har trots allas påtryckningar om att anmäla mig till AF och alfakassan struntat i det med motiveringen: Jag vill klara mig själv på de pengar jag jobbar mig till! Men så blir det knapert och jobben blir färre så jag anmälde mig ändå. Nu, 3000 papper & 10 ton frimärken fattigare fick jag beslut om avslag. Jag får inga pengar, varför? Jo för att jag har jobbat för lite året innan? Ja, va fan tror ni att jag har anmält mig till er för? Hur kommer det sig att det är så lätt för vissa att få socialbidrag, försäkringskassapengar eller alfa? Och vissa som verkligen väntat in i det sista för att ta del av kakan får avslag?

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Jag förstår hur det sårar när jag inte passar din mall

Dagarna springer förbi lika fort som Brucan hinner skjuta alla skurkar i en halvbra action. Tiden går så fort och klockan blir sen på en gång. Saker man vill hinna med får läggas på hyllan. Min hög på hyllan har många bäst-före datum som redan varit. Som en gammal ost som börjat mögla men som man inte orkar slänga ut.

Mina dagar innehåller så mycket ilska förtillfället att jag snart inte står ut med mig själv. Jag behöver ett projekt, något som kan få mig att le igen. Något jag kan brinna för. Jag brukar alltid brinna, åtminstone glöda. Det brukar vara jobb, renovering, revy, sång, dans, mm men nu är det ingenting. Ilskan blir bekväm, när den är varmare än gråten.

Jag önskar och hoppas att det blir en fredag tillbringad i Göteborg med trevligt sällskap. För i Göteborg finns inga problem, sorger eller tårar. Där lever man livet utan att tänka. ❤

”Jag förstår hur det sårar när jag inte passar din mall…”

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

hit me baby one more time

Har precis avslutat en helt underbar måndagskväll med mina Karlstad-töser. Trodde faktiskt inte att vi skulle hålla kontakten efter vi slutade plugga ihop men det har vi faktiskt lyckats med. Och jisses vad skönt det var att träffa dem igen. Höra Annas förvirrande stämma, Elins hysteriska skratt och Malins fina tryne. Lovely.

Snart dags för lite kvällsmat från donken, lyxigt värre 😉 sen blir det ett avsnitt Greys skulle jag nog tro.

Morgondagen bjuder på frisörbesök, träning, tvättning och fixa lite inför Eriks 25 års dag!! fullspäckat schema… Like!

Sanna saknar söta Sara

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

en ständig kamp om att kämpa

Jag ser oftast väldigt positivt på livet. Jag tycker att mycket är roligt och att man alltid ska göra sitt bästa för att trivas med livet. Jag gillar helt enkelt inte att klaga.

Men… Nu ska jag ta fem minuter från denna söndag med att lätta mitt hjärta och KLAGA!

Jag känner att jag ständigt behöver kämpa mig genom månaderna. Jag jobbar på FEM ställen, dock så få timmar att det inte ens räcker för mig en månad. Blir skyldig min stackars sambo pengar varje månad. Jag är så rädd att missa en inringning på något jobb att jag ALDRIG lämnar mobilen, jag sitter med den bredvid mig just in case någon skulle ringa och behöver mig på något jobb. Det är så stressigt så ingen kan förstå den situationen. Här kommer två exempel:

Kompis:

– Ja men vad bra Sanna att de ringde så du får jobba lite…

Jag:

– hmmm.. jo det är ju bra (suckar inombords för att jag får flänga runt, ställa in planer, trots att det inte räcker till hyran)

Eller.

kompis:

– Vad skönt att bara få ligga hemma på dagarna och kunna hinna se på tv, tvätta, göra mat och så i lugn och ro, se på film…

Jag:

– jo visst är det de(tänker: kanske de första tio dagarna men sen då?! när ska jag få tjäna pengar och visa vad jag kan?)

Varje månad den 25:e är en pers eftersom jag aldrig vet om jag kommer att tjäna tillräckligt för månadens utgifter.

Jag får samtal på kvällarna, mornar och när som helst med frågan om jag kan ställa upp och hoppa in för att någon vill vara ledig eller är sjuk och SJÄLVKLART säger jag ja. Jag släpper allt annat, ställer in alla andra planer och sticker iväg. Kvittar vad det är för jobb – jag gör det! På så sätt har jag sålt min själ. Det är inte det att jag inte vill jobba eller att jag är otacksam för att de ringer, TVÄRTOM, jag är tacksam för att jag får jobba MEN det är så jobbigt att inte ha något fast och inte veta om man klarar månaden eller inte.

Jag sveper om från journalist på NKP, KT, KLT till modesäljare hos mamma både i Kristineham och Karlskoga. Jag blir tokig i huvudet med alla tankar och frågor. Så sätter man sig ner och funderar på vad man ska göra med livet. Vart finns min plats ?Vad är rätt att göra? Plugga till något man inte vill göra men få jobb eller sikta mot stjärnorna och tro på sina drömmar coh hoppas på att man får ett heltidsjobb som journalist? Inte vet jag men jag hoppas verkligen att någon annan har ett bra svar åt mig…

Så det var fem minuters klagomål från mig. Åter till skratt och glöädje över livet nu.

Solsidan snart, tack och lov!

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer